saknad.

behövde bara ifrågasätta min saknad så kom den tillbaka som ett slag i ansiktet. önskar han vore här nu så jag fick kramas lite, prata om diverse ovettiga saker & försöka imponera på spanska, och lyssna på hans vedervärdiga musik som jag i vanliga fall avskyr.

...och som om saknaden till honom inte är nog, så shufflar wmp fram the outfield - your love och detta gjorde att jag fick ytterligare lite paniksaknad av gamle swemps. de där hysteriskt vilda nätterna på chameleon när vi svängde våra lurviga, sjöng högst av alla och drack förmodligen för ett helt kompani. den bra tiden på madeira. alla var glada, stämningen var alltid på högsta nivå och man skrattade mest hela tiden. inte konstigt att man känner sej ensam när man kommer tillbaka till sverige, eller åtminstone lämnade ön, där hade man nån i sin närhet 24/7 och hur är det här? uäck. tacka vet jag madeira & dess stjärnor. önskar jag vore där nu. på b2, med en poncha i handen och med alla gamla godingar. hösten, i hope.