goodbye my lover

dagen som jag hoppats på aldrig skulle komma har nu kommit. efter 2 månader av trassel, skratt, bråk, sprit, kärlek, regn och sol ska man alltså packa väskan igen för att färdas 26 timmar mot sverige. vi sa hejdå till våra nyfunna vänner på hospedaje farallon tidigare idag, och tårarna sprutade. att ta farväl av några människor som gett så mycket på så kort tid är hjärtskärande och värre är att det finns en risk till att vi aldrig mer kommer träffa dessa människor. men med en emailadress rikare och några hävda corona satte vi oss till slut i bilen och färdades mot panama city. som om det inte vore nog med alla tårar idag så smög dom fram igårkväll när vi satt och shottade tequila och drack öl tills vi tröttnade. detta ställe vi bott på de flesta nätter här i panama har även andra inneboende som jobbar på decameron. det handlar om ungefär 20 underbara människor (dom är inte bara underbara för att dom är killar och är otroligt vackra). så när jag tog mitt pick och pack i morse så var det dags att säga hejdå, vi ses snart igen, kommer sakna dej, bla bla bla på fyllan. vi vet ju alla hur sentimental man lyckas bli då. fast å andra sidan hade jag gråtit minst lika mycket utan den halva flaskan tequila och de otaliga seco herrerano-drinkarna.

värre kommer det bli att säga hejdå till min svarta lilla man i natt/imorgon bitti. men det är bara att hålla skenet uppe, om allt går som vi vill så ses vi ju om 2 månader igen.

det finns så otroligt mycket jag kommer sakna med panama. kulturen, musiken, havet, människorna, stränderna, det ofantliga friheten där människor inte dömer någon, gästfriheten, kindpussarna, spanskan (och bathvan), värmen, de lösspringande hundarna fulla med loppor, you name it.

vi ses snart sverige.