vänner
de som hjälper dej att reda ut massa oklarheter som snurrar runt i huvudet på dig. de som får dej att skratta när livet är ett rent helvete. de som låter dej gråta när du som mest behöver det.
hjälp
och jag ska lämna alla mina kära hestar för ett kallt och hårt sverige. jag är rädd. mesig. på senaste tiden har jag till och med fått ryckningar i mitt högra öga. det innebär stress. det innebär en halv-galen fia. uäck, jag skrämmer mej själv ibland. ja eller nej, bu eller bä, rött eller blått, nytt eller gammalt. yikes.
idag
poncha på det bättre b2. skönt att det blivit rökfritt inomhus även här i portugisien. (finns dock de som inte riktigt gillar idén och går emot alla lagar - hörde nåt om 650€ om man röker inomhus?!)
fast portugiser, är som vi alla svenskar på ön sagt, är ett eget folkslag. trots det kommer jag sakna alla mystiska, snygga karlar. nästan till och med de tandlösa monstren som ksskssar efter mej. inte heller kommer man bli uppraggad på de mest pinsamma, tafatta sätt i sverige som man blir här. hat-kärleken till madeira och madeiraner växer sej starkare för var dag som går.
och allting kom faktiskt tillbaka.
2 kommentarer:
jag misstänkte det hela tiden. men man ska aldrig säga aldrig. ett steg hem & du är ett steg närmare.
ja jag har förstått att du ska lämna ön, och som jag förstår nu, är det vemodigt (klart det är). vad har du tänkt göra i oslo då? ohh! du är så häftig som kollar världen så mycket!
gbg regnar och är grått. som vanligt.
Skicka en kommentar