så jag vann kampen. tror jag. hade bestämt dejt med amelie för en kaffe nere i byn. telefonen ringde och jag väntade mej se amelie på bild. nej. inte amelie. en wb slog tydligen en signal. efter en vecka så har han alltså valt att svälja sin sårade stolthet och ringa. och vilken förklaring sen då. jesus. det handlade varken om nåt missuppfattat sms, att någon spionerat på mej och dragit slutsatser utan det var det tredje alternativet. jansson kunde inte riktigt lägga band på sej utan uttryckte sej bra och snabbt. tror inte han förstod allt. men ja fick det sagt och det känns bra. han sa han skulle ringa vid 23. han ringde vid 22.20. nu är det jag som har övertaget. tror jag.
dagen blev bra. blev både kaffe, cola och rödvins dejt, och inte bara med amelie utan även med stefan, martin (aka torsten) samt mika. sedan dök även den gamle janne upp. trevligt att sitta ute i strålande solsken en söndag den 13 januari. det är såna saker som jag kommer sakna. trevliga tillställningar som inte var meningen att hända. dåliga skämt. och inte minst, kunna ta ett par glas rödtjut utan att bli stämplad som alkis. sedan lämnade jag gänget och anslöt mej till gänget maddu, matilda samt perran. vi kollade på de två sista beck-filmerna. sista filmen var bra, tills slutet. för slutet har jag ingen aning eftersom dvdn valde att inte spela upp mer än 10 kapitel av filmen. tack dvd-skiva.
vecka 2 på 2008 är nu förbi. då blickar vi fram emot vecka 3, som kommer bli min sista vecka på timepiece. ibland undrar jag om jag gjort rätt. för nu har jag varken någon magkänsla eller kvinnlig intuition kvar. hjälp.
"jag tycker inte om att sutta läpparna mot gaffeln"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar