22 år, singel och arbetslös. jag gillar summan av kardemumman. vidare gillar jag inte att packa ner mitt liv i två resväskor. det är nog svårare än någonting annat. har slängt högvis med kläder, papper och annat trams jag lyckats samla på mej. men inte minskar det ändå.
imorn ska väskan fraktas hem mot sverige. måste fixa eltejp och tejpa runt den, annars har jag nog inga ägodelar kvar alls.
dagen med stort d var i fredags. jag packade ihop mina saker, rensade datorn och tog farväl av min kära plats på jobbet. vände mej om och ser ett par söta stå och se hemliga ut. då brast det. tårarna sprutade. bättre blev det inte av att jag fick ett kort, örhängen och en almanacka med massa klotter i. vidare mot FX för en sista drink och sedan vidare ut i vimlet. synd att jag fick en knäpp och inte fortsatte vidare. nåväl. vad är en kväll på veshpas? den kan vara tråkig, jobbig eller alldeles, alldeles underbar..
terrängkörning och grillning vankades på lördagen med cris, stefan, amelie, maria, maddu, linn och kim. kul dag med lite nya glimtar av madeira. vi stannade och tittade på kor. jag förstår fortfarande inte varför vi gjorde det?
söndag innebar parkhäng. sol. dilfar (dilf snarare). små fotbollsspelande portupojkar. lasse winnerbäck. och såklart, djupa tankar. eh.
om två dagar sitter vi på planet mot england. om en vecka är jag i panama. om två veckor och tre dagar är jag i sverige. på heltid. kommer sakna allting så ruskigt mycket, alla hestarna, alla andra, ponchan, gäng-känslan (det är något speciellt med att vara utlänning).
nu vaknas det poncha. by metre. vilket innebär shottar i meter. det innebär också väldigt mycket shottar. och ännu värre baksmälla. men vem vill inte ha en poncha-bakisdag en sista gång?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar