Att vara en nattmänniska

Egentligen tror jag inte att jag är så mycket till nattmänniska. Ögonen svider och jag är trött, men kan ändå inte slappna av utan hjärnan går på högvarv. "Imorgon ska jag göra det här och det här, tänk tänk, sätt ihop dagen så perfekt som det bara går så jag hinner göra mest möjligt". Vad som egentligen händer är att jag får alldeles för lite sömn och blir obruklig många timmar av det kommande dygnet. Men sen börjar tankarna igen.. I snart tre år har det varit så här och jag måste medge att jag börjar bli less. Mellan 4-6 timmars sömn på vardagarna och så "tar jag igen" det på helgerna. Grejen är att man kan inte ta igen förlorad sömn, jag sover bara bort min fritid. Så, vad ska till? Mindre press i livet antar jag. Mindre stress om att vara någon man inte är, från skämt till fakta är det nog det mestadels det handlar om. Prestera bra på jobbet, träna efter jobbet så man kommer i den där jävla bikinin och så ska man laga nyttig mat som tar tid. Dricka alkohol eller äta "fel" skapar dåligt samvete. Sen ska man hänga med på alla tragiska nyheter runt om i världen och även vad som händer i ens närhet. Man ska räcka till för vänner, kollegor och sig själv. Dessutom kommer den där förbannade frågan: "Har du inte hittat någon än?". Ja, jag får inte allt att gå runt. Jag är trött på alla måsten och förväntningar som ställs bara för att det är normalt. Är det verkligen det? 

Tro fan att man inte kan slappna av. 

En dag i solen

Älskar spontana saker, som ni säkert redan vet om.. Idag bestämde jag och en kompis oss för att gå en promenad i skogen. Det innebar en resväg på 30 minuter i spårvagn norr om Oslo, förbi Holmenkollen. Naiv som jag är trodde jag att snön var ett minne blott men blev snabbt medveten om att så inte varfallet. Anyways, vi promenerade på och halkade omkring om vartannat. Solen gassade och stan kändes långt bort. Det var egentligen den största anledningen att jag ville dit.. Hade jag vetat vad som skulle komma, med isiga branta nedförsbackar, en gångstig som numera var en blöt myr och som jag givetvis lyckades trampa ner i, hade jag nog inte valt just den rundan. Det blev iallafall en mil, vilken tog oss cirka 1,5 timme att traska, och efter det var blodsockret ganska lågt hos oss båda. Vi åkte ner till stan igen för att få i oss en sen lunch.. Det tog oss ytterligare en timme att hitta en öppen restaurang men när vi väl fick en plats i solen, ett glas vitt och en underbart god ceasarsallad konstaterade vi att det varit en grym dag och att vi snart skulle göra om det igen, ja så fort snön är helt borta.

         

  

Väl hemma värmde jag upp de dyngsura och kalla fötterna i en lång dusch och därefter har jag inte orkat nåt mer. Frisk luft tär på krafterna och mitt ansikte bränner av all sol den fått idag. Helt underbart! Kollade på Niceville, eller The Help som den kanske egentligen heter.. Rekommenderas! 

Nu ett par timmars sömn och sen är det dags att jobba igen. 

Nostalgitripp

I dag testade jag de nya skorna. De var sjukt snabba, synd bara att min kondis inte höll samma tempo. Annars har dagen gått ganska fort. Jag har varit över hos brorsan en sväng och käkat kvällsmat. Det kändes som vi återvände till dåtiden när satt där och åt mackor med oboy så jag blev nästan lite nostalgisk. Vanligtvis när jag åt kvällsmat när vi fortfarande bodde i huset, alltså innan mamma och pappa skiljdes, så åt jag kvällsmat utan Erik eftersom han alltid hade handbollsträning på kvällen. 

Minns specifikt en kväll när jag satt i godan ro och åt mina temackor med hushållsost och drack oboy, när jag plötsligt fick en känsla av att någon stirrade på mig. Jag flackade omkring med blicken en stund innan jag upptäckte vad det var.. Utanför fönstret stod någon och stirrade blint på mig.. Eftersom jag aldrig varit någon dramatisk typ så frös jag till is och mumlade tyst efter mamma.. "Mamma.. Maaammaaa.. MAAAMMAAA!" Sen ser jag hur personen utanför fönstret plötsligt står och skrattar, och i nästa sekund flyger dörren upp och där står han, brorsan, och är dödsnöjd att han lyckats skrämma mig. Det kan ju också tilläggas att detta inte blev sista gången. Inte konstigt att jag vägrar bo på första våningen efter de hemska minnena!

Nu är det dags att runda av dagen, men innan dess hoppas jag att ni kollar på den här damen. Älskar att de använder sig av samma motto som jag gör; vill man så kan man!

Googlar lite bara..

Den här veckan har jag googlat så mycket att jag automatiskt skriver google vilken sida jag än ska in på. Det googlas på tavlor, för jag har inte hittat de perfekta än, det googlas på kreativa idéer hur man kan pimpa sina IKEA-möbler, det googlas träningskläder och klänningar.

I går ringde min soon to be wife-kompis och frågade om jag ville vara tärna i hennes bröllop och jag blev själaglad - givetvis! Så nu har här googlats klänningar och i vanlig ordning hittar jag inget i Sverige så även till det här bröllopet ska jag beställa ifrån England. Sist jag gjorde det gick jag igenom ett helvete med frakter fram och tillbaka för jag beställde fel storlek, men det ska inte hända igen. Eftersom jag är av den blekare varianten, näst intill albino, så kommer jag få jobba hårt i solariet för att inte blekna bort i den mintgröna chiffongen. Men bra, det kommer det till slut bli. Jag längtar SÅ!

Det med att vara tärna går liksom hand i hand med mitt halvmaraton känner jag.. Nu är det inte bara på grund av att jag genomlida 2,1 mil på asfalt som jag behöver träna upp mig inför. Apropå det köpte jag mig nya löpskor i går så dom ska jag prova på imorgon.. Citerar pappa: "Gud vad du och Erik har blivit sportiga på äldre dagar..". Jag kan inte mer än hålla med. Vem skulle ha trott att jag skulle anmäla mig till något som involverar löpning.. Och vem hade trott att brorsan skulle anmäla sig och genomföra Vasan.. Måhända att det är den nya träningstrenden som har slagit till hårt på oss båda.

Helt sjukt att det redan är påsk. Norskarna åker till fjälls och vi andra som ska jobba stannar kvar i storstan. Den kommer eka i vanlig ordning. Det som mest irriterande med röda dagar är att allt är stängt. Ska man handla mat får man gå till en överdrivet dyr affär som gör att det svider på kontot när man handlar. Här kan man nu tycka att man får anpassa sig och handla det man behöver innan. Nu äger jag tyvärr inte den sansen och därför fick jag stressa igenom affären de sista tio minuterna den var öppen och riva ner det mest nödvändiga i korgen. Tur att jag ska jobba på lördag så jag kan handla med lite från IKEA bistron.

Glad påsk!

Livets teater

Ibland får jag en krypande känsla av att något inte stämmer och en sådan känsla har jag haft i snart tre veckor nu. Jag vågar eller orkar inte ställa den simpla frågan som förmodligen skulle bevisa eller motbevisa mina tankar eftersom jag inte vet om jag skulle få ett ärligt svar. Så istället går jag och väntar samtidigt som jag hoppas på att jag har helt fel. Det värsta är bara att min magkänsla de flesta gånger har visat sig ha rätt.. Ikväll har jag den här tanken pockat på min uppmärksamhet hela tiden, vare sig jag försökte skrämma upp mig genom att kolla på andarnas makt, laga mat eller kolla på en av Jim Carreys filmer, så har den poppat upp och stört mig. Förundrar mig också över att jag plötsligt blir rädd för att ta en diskussion med någon. Märkligt.

Den senaste veckan har jag varit en ordentlig soffpotatis. Det gick helt bra till fredagen, sen glömde jag bort hur jag tar på min träningskläderna och vägen till gymmet. I stället har jag matat mig less på dåliga TV-program.. Måndagar har blivit en helig TV-kväll för mig, The Bachelor går då och även om det är så riktigt kasst så kan jag inte sluta titta. Samma sak på tisdagar, då är det Biggest Loser. Jag sitter och hejar fram dom medan jag själv inte har rört mig mer än nödvändigt på hela dagen. Ironiskt? I morgon ska jag tack och lov till PT:n och bli lite piskad, lika bra det så det blir ordning på torpet igen. Stafetten närmar sig med stormsteg och snart är väl september och halvmaran här också.

Även om jag har en krypande känsla i kroppen och är en soffpotatis ibland så är allting ganska bra ändå. Man kan inte begära allt, göra allt rätt och tänka rationellt jämt. Sån kommer jag aldrig vara, och hellre aldrig vilja bli.