Månaden som aldrig tar slut..

Årets längsta men även kortaste månad sätter sina spår. Det finns de som blir höstdeprimerade, men för mig är det i februari min mini-depression kommer. Det är mörkt, kallt och vintern känns som den varit här för alltid. Jag blir bitter, mest framförallt trött, och under min vakna tid vill jag bara äta. Jag är så, när jag mår bra då har jag ingen matlust men när jag är lite låg då skulle jag kunna äta utan stopp. Trots försök till att få lite mer energi genom träning och vitaminer är jag en vandrandes zombie  som aldrig vaknar till liv under dagen och somnar var jag än sätter mig - på bussen, soffan, vid köksbordet men ironiskt nog aldrig när jag lägger mig i sängen. Just nu önskar jag mig bara en massa sol och energi! Bara 11 dagar kvar.. Sen hoppas jag på under i Mars! 

Har ju helt glömt att berätta om helgen hemma i Värmland, när vi firade den gamle som fyllde 40 år! Föreställ dig att du träffar människor som du såg på som din egen familj under en längre period i ditt liv och sen föreställer du dig hur det är att se dem igen efter 7 år. Det var ett kärt återseende att träffa den ena efter den andra, och som med alla de man lärt känna bra, så har ingenting förändrats mellan oss men ändå har så mycket förändrats i våra liv. Det var en kväll som var värt att vara trött i en vecka efter! Det dracks poncha (!), dansades (minns några dirty dancing-hopp), snackades gamla minnen och skapades en hel del nya minnen också. Som en liten bonus på det hela så kommer två av de gamla vännerna hit på besök om två veckor och det gör mig lycklig ut i fingertopparna!

Good for me.

Efter 6 dagars jobb efter en ganska hård helg innan det var jag klar för att kasta mig på soffan igår och "ta igen mig". Det blir nästan aldrig som jag tänkt mig och så var även fallet igår. SMSen började komma  redan efter lunchtid med frågan om "jag inte hade lust att dricka lite vin ikväll"? Höll på att ge upp, kasta in handduken och tacka nej men så insåg jag att trött - det kan jag vara en annan gång. Mitt liv ska definitivt inte gå ut på att jobba, äta och sova så jag svidade om (i min egna lilla takt) och gjorde entré på madeiranskt sätt, runt 10-tiden och ungefär 3 timmar senare än vad jag sagt från början. Blev ingen större utsvävning men vi hamnade på ett mikrobryggeri med en medelålder på 50. Det bästa av allt hände nog när jag kom hem dock. Jag kom i städhumör! Började röja runt i lägenheten, plocka och dona, springa ut med sopor för att till sist slå igen de blå och somna på en nanosekund. Jag vet inte alls hur populärt det var hos grannarna, men så länge jag inte dammsög borde det ju varit okej? 

Idag anmälde jag mig till högskoleprovet. Boken har kommit (boken som ska ge mig 2.0). Nu har jag 1,5 månad på mig att plugga och jag ska naila det! Egentligen behöver jag inte göra om denna hemska dag men jag tänker absolut inte ha det resultatet jag fick sist som mitt bästa. No no. Skam den som ger sig. Jag gör det sällan. Så nu är det bara att slå igång vänstra hjärndelen och köra igång. Funkar det inte så är det säkerligen bra kvällslektyr som får mig att somna. 

Idag är en annan dag

Som en fortsättning på den härliga avslutningen igår vaknade jag av telefonen ringde kl 8 och jag slogs direkt av tanken. "Äh. Idag är det fredag, det innebär sovmorgoooon!" Avslutade samtalet, sa att jag kommer senare idag och så var det inget mer med det. Låg nöjd kvar i sängen och funderade på vad jag skulle göra hela förmiddagen. Träna? Shoppa? Chilla? Kollade på telefonen ytterligare en gång för att se så jag inte dagdrömt för länge. Displayen fick mig tillbaka till verkligheten. "Torsdag den 13 feb." Torsdag?! Slaget mot bakhuvudet igår var nog kraftigare än jag kunnat tro. Flög omkring som en virvelvind i lägenheten innan det blev en språngmarsch till bussen. Två timmar försenad. Toppen! 

Nu vet jag i alla fall att idag är det torsdag och imorgon är det fredag. Det är imorgon jag ska fundera på om jag ska träna, shoppa eller chilla. Nu ser jag med spänning fram emot vad som händer imorgon! 

Onsdagskvällen from hell

När man ska njuta med ett glas rött och en bra bok, men välter ut vinglaset med röven för att i nästa vändning välta ut vattenflaskan, för att sedan upptäcka att det är rödvin på hela bordet, fotpallen och mattan. Vad gör man då? Jag vrålade en osammanhängande ramsa som absolut inte var barnvänlig och börja salta och skrubba om vartannat. Sen hällde jag ut det där jävla vinet, klunkade i mig vattnet tills flaskan var tom, hängde upp boken jag skulle läsa (ja, den dränktes i vattnet) och släckte ner för idag. Jag märkte nästan direkt att jag inte borde hällt upp ett glas vin, för under tiden jag letade fram vinöppnaren så drog jag i bakhuvudet i hörnet på en av skåpluckorna och i nästa stund lyckades jag smälla in en skål i vinglaset så det krackelerade och jag fick ta ett nytt. Det får mig dock att undra; varför är det inte okej att jag dricker ett glas vin en onsdag som denna? 

Med den tanken i det onda bakhuvudet och för att mesa ur och undvika någon ytterligare skada så säger jag med det godnatt och så hörs vi en annan dag. 

Packa pappas kappsäck

Det här med att väskan ska packa sig själv har nog aldrig hänt i mitt, och jag tror tyvärr inte det händer ikväll heller. Imorgon åker jag hem till Sverige för att fira en gammal Madeira-kollegas 40års dag. Det är när man börjar gå på fester som detta som man inser att man börjar verkligen bli till åren. Men vad gör väl det, jag ser fram emot att träffa gamla kollegor och vänner igen! 

Senaste tiden har gått till att jobba, träna, sova och jobba lite till. Har även varit på undersökning för min RP och fått en del svar på mina frågor. Dock har jag insett att jag inte längre kan leva det "vanliga" livet för numera krävs det att jag ska ta tabletter morgon och kväll för att ha kontroll på vätskebalansen i ögonen. Kroppen slutar aldrig att fascinera mig även om den i mitt fall mest fascinerar mig på ett mindre bra sätt. Oavsett är det bra att ha varit där och mitt namn ska skickas vidare till forskningsgruppen så kanske, kanske kan jag ta del av mer information om forskningen än vad jag fått från Sverige. 

Idag åkte några kompisar till Thailand. Uh vad jag är avundsjuk! Inte för att de åkte ihop eller att de åkte till Thailand, men att de slipper mörkret och kylan i en månad. Jag har möjlighet att åka jag också, men den här gången vill jag ha med mig någon. Sitter och rugar på 6 veckors semester i år så det är på tiden att börja plocka några veckor nu, några i sommar och någon vecka i höst. I skrivande stund började jag nu skämmas över hur bra vi har det... 

Suck, väskan är fortfarande opackad. Lika bra att sätta igång så jag kan kasta mig i säng någon gång.