Det är så jag säger det..

I helgen har jag haft kvalitetstid med mamma i Karlstad. Hann med ytterligare ett läkarbesök som gav mig mer smärtstillande och sa att jag skulle hålla ut en stund till.. Igår var jag ute för första gången sen jag var på Håkan i Oslo, och denna gången såg jag Håkan igen. Om möjligt än bättre! Det var tryck på Nöjes kan jag lova, inte en torr panna på vänstra sidan av scenen.. Trodde jag skulle svimma av en sväng för det var så sjukt varmt, men höll mig på benen och vrålsjöng till varenda låt. I Oslo finns inga bra dansställen men jag tror jag tog igen ett års dans i lördags.. Vi var en god blandning folk som gick ut ihop, alla runt 28-30 år. Vi vimlade på dansgolvet med 18-åringarna och jag kände mig riktigt gammal, men sket lite i det och dansade vidare. Idag när jag vaknade med fastklistrade linser så kände jag till min lycka att halsen var bättre! Öl var tydligen den bästa medicinen av de alla! 

Nu är sitter jag på en 30 graders varm buss mot Oslo och har gått igenom dag för dag vad jag gjort hemma i Sverige och jag sitter och ler dumt åt alla härliga stunder jag haft med de fina människor jag har runt mig. Är extremt tacksam och glad att vara mig just nu! Tack för att ni är just de ni är! 

En mindre långsemester

Veckorna har gått fort efter operationen som gick bra. Med det menar jag att narkosen funkade och att halsmandlarna är borta. Helvetet började efteråt.. Flesta veckan levde jag på isglass. Bara isglass. Andra veckan började de riktiga plågorna och jag åt egentligen ingenting. Jag åkte hem till värmland och hoppades på att bli bra till jul men icke. På dopparedan fick jag hänga på akuten i 6 timmar och få diverse pencillin. 1% av de son opereras får infektion och jag var en av de.. Så med nytt pencillin och massa smärtstillande tog jag mig igenom jul som för övrigt var en av de bästa på länge! Jag åt julmat och ignorerade att det skar i halsen när jag svalde, jag vägrade gå miste om mormors revbensspjäll och julmusten! Nu är jag snart i Karlstad för att återigen träffa en läkare för tro inte att penicillinet jag fick har hjälpt nåt avsevärt.. Vill man ha en snabb viktnedgång rekommenderas detta verkligen men annars skulle jag avråda från att göra operationen.  Nu har förvisso inte alla sån otur som mig givetvis.

Annars hade jag en fenomenal dag igår med långfika hos en gammal barndomsvän och resten av stallgänget och sen åkte jag och en annan kompis till Karlskoga för att träffa en annan favorit. Älskar att saker och ting aldrig förändras oavsett hur lång tid det går mellan gångerna! 

Det börjar krypa i benen...

Nu börjar det krypa i kroppen på mig.. 5 dagar har jag nu spenderat utan halsmandlar, men med smärtstillande istället och nu börjar jag tröttna. Som jag tidigare skrivit så var jag nervös inför hur ont jag skulle ha efter operationen och andra diverse bagateller.. Jag märker liksom inte av smärtan. Kan känna lite på morgnarna när jag är helt utan kemiska hjälpmedel, då värker det upp mot öronen och jag har extremt svårt att svälja men efter att jag tag en voltaren så avtar det inom en timma. Det tar kanske två timmar innan jag kan få i mig någon mat (läs: fil och vatten) men sen går det utan problem resten av dagen. Läkaren sa ju förvisso att de första dagarna skulle vara som en lek och sedan skulle det börja kännas efter ungefär en vecka. Igår fick jag höra att femte dagen var värst. Alla har ju olika smärtgräns och dessutom går ingreppen olika bra och dåligt, men jag anser mig som en av de lyckliga just nu i alla fall. Igår kunde jag till och med äta lite Ahlgrens bilar, de slank ner utan problem.. 

På onsdag åker jag till Sverige igen och stannar i 11 dagar! Blir bra att komma hem till Värmland lite istället för att sitta i den här lägenheten. Har hunnit se igenom första säsongen av "Orange is the new black", troligen ett halvår senare än alla andra, men det var bra underhållning! En serie avbetad, nu ska jag börja se alla andra jag missat så jag håller mig sysselsatt mellan sovpauserna. Väl i Sverige tänkte jag passa på att träffa de flesta, men det ska inte bli något stress av det och jag kommer inte träffa någon som har någon förkylningsbakterie på sig. Skulle jag lyckas toppa sjukskrivningen med en infektion i halsen och halsböld (ja, det finns de som får det efter operation) så hade jag kanske inte blivit förvånad men jäkligt sur. Så nu vet ni det, ät vitaminer, mineraler, drick ingefärathé och tran - då kan vi ses! 

Halsmandlar - ute!

Jag överlevde narkosen, har klarat två dagar med ett matintag av smoothies och isglass, har en svullen hals så när jag pratade låter det som jag har decenniets halsfluss och dessutom knapras det inte piller - de stoppas in. Har även överlevt en dag utan snus och så nu kan det inte blir värre. Det här med att sövas alltså.. Tycker det är en riktigt skön känsla, läkarna pratar lugnt runt dig och plötsligt så somnar du in.. och vaknar någon timme senare utan att veta var du är, vad du kan ha sagt under narkosen och hur länge du sovit. 

Jag bad om ett glas vatten direkt när jag vaknade, men det fick jag inte. Jag bad att få veta varför jag bara hade ont på vänstersidan och inte höger, men det fick jag inte. Narkosen gjorde dock sitt, jag blev upprörd men kunde vare sig prata speciellt högt eller orkade inte röra en fena. Hem kom jag till slut och då ville jag vare sig dricka vatten eller veta något. Jag ville bara bli varm igen. Hade finaste kompisen med mig som var min barnvakt och vakade över mig hela dagen och kvällen. Väldigt tacksam att ha en sådan som henne runt sig i situationer som dessa!

Jag hade ju tänkt gå på en detox-kur nu, men snart är alla glassarna uppätna och jag behöver ha fler! Detox, hah! Vem försöker jag lura egentligen? Jag drömmer om turkisk peppar hela tiden, för varje gång jag tänker på det tar jag en glass.. Idag har jag fått i mig ett glas Biola (fil), ett halvt glas smoothie och tre eller fyra glassar. Är förvisso en diet, men inte den detoxen jag hade förställt mig. 

Nu ska jag i alla fall gå till sängs och kolla på någon film. 

Dramatiska framtid (?)

Klockan har precis slagit över 00.00 och idag är det en månad kvar tills jag fyller. Jag längtar som vanligt inte, men vet att jag heller inte kan stanna tiden.. Så det blir väl att bita ihop och möta verkligheten. Nästa gång blir jag 28 år. När jag pratade med mamma häromdagen utbrast jag dramatiskt: "MAMMA, förstår du att din yngsta blir 28 år nästa år?!" och hon replikerade med sin lugna röst: "Ja, Sofia, det förstår jag." Bara sådär, ingen panik hos henne men bara hos mig. En gång i tiden lärde jag mig ett citat som användes ofta "Man är fan inte 20 längre" och nu är det bra längesedan jag både använde frasen och var 20. Vansinnigt att tiden gått så fort. Fortare lär den väl gå, så det är bäst att hålla i hatten och försöka hänga med i det svindlande tempot. 

Men om vi ser det ur en annan synvinkel så är jag om en månad inte längre sambo, eller kombo om man hellre vill kalla det så. Jag bor ensam. Det, för er som inte helt förstår, är en euforisk känsla! Den blir mer påtaglig ju närmre datumet för övertagningen av lägenheten kommer och jag har redan börjat planera i minsta detalj - både hur flytten ska gå till men också hur jag ska möblera, hur jag kommer må och hur jag kommer känna den dagen jag vaknar upp i en tyst och tom lägenhet. Jag har tidigare inte brytt mig om hur det ser ut där jag bott, för det har ju bara varit tillfälligt. Detta är förvisso tillfälligt det med, men det är en helt annan grej. Detta mina vänner, detta är lycka! 

Annars så gruvar jag mig inför operationen. Jag fick ställa in helgen i Hemsedal för att ta hand om förkylningen som kommer och går, men jag hoppas att det ska gå vägen. Lika bra att snitta mandlarna  så jag slipper gå med halsdukar mer än 6 månader per år. I vanlig ordning (jag har varit sövd ett par gånger förr) oroar jag mig för att inte vakna upp igen. Dessutom oroar jag mig för smärtan efteråt (har upplevt ett par jäkliga episoder med smärta också). Jag oroar mig för mitt humör eftersom jag samtidigt (och återigen) ska sluta snusa. Jag oroar mig för hur de smärtstillande pillren och sopp- & smoothiesdieten ska behandla varandra. Jag oroar mig för att rösten ska ändras. Jag oroar mig för att halsen inte ska ha läkt innan jul. Jag är förberedd på ett rent helvete. Men med det hoppas jag att min svartmålade 2 veckors period framöver eventuellt blir bättre än vad jag föreställer mig. Har ni några goda soppor som kan rekommenderas? 

Kvällsmaten idag bestod av ett glas rött och riskakor. Tragiskt, men magiskt. Efter 10 timmars jobb hade jag vare sig ork eller lust att laga mat så det blev en fin avslutning på dagen. Är så trött att jag knappt kan hålla mig vaken, men ändå kan jag inte sluta se på en typisk kärleksfilm på tv. 

Helgen skulle egentligen spenderas i Hemsedal men jag får snällt hålla mig hemma och kurera förkylning & tom plånbok. Hemsedal står kvar. Tänker så för att inte få ångest över att missa en nice helg. 

Alldeles för mycket tänk

I bland är jag väldigt tacksam för att jag har ett jobb jag kan gräva ner mig i, ett gym jag kan gå till och annat smått jag kan pyssla med så jag får tankarna på annat håll. Alltför många gånger som jag ofrivilligt bryr mig om saker jag egentligen borde hålla på avstånd från gör att jag sakta men säkert slinker ner till ett dystrare ställe. Det händer varje år vid den här tiden, då allt känns så påtagligt. Jag saknar familjen mer än vanligt, vännerna hemmavid som ger mig så mycket när det finns tid för det och saknaden efter en annan livsstil. Jag vet med mig att känslan kommer återkomma varje år till den dagen jag känner mig helt tillfreds med mitt liv och mina val. Jag har en stor önskan om att kunna få dela mig och fortsätta med det livet jag lever nu och samtidigt kunna göra det jag drömmer om. 

Men drömmen kommer aldrig försvinna och livet fortsätter, så nu får jag hellre börja planera vilka inköp jag ska göra till lägenheten. Det viktigaste är definitivt bra högtalare så jag kan sjunga gällt och jävligt medan musiken överröstar mig. Därefter skulle jag gärna vilja ha en soffa, soffbord, matbord, en smart-tv, byrå, mattor, tavlor, blommer etc etc etc. Det är en lång lista och just nu är det ganska bittert att nästan alla mina möbler blev vattenskadade för några år sen. Tur för mig så gillar jag att bränna pengar.. 

Ja jösses, höll på att glömma! Var på Håkan i fredags och DAMN vilken show han bjöd på! Jag var helt salig efteråt så i dag har jag köpt biljetter till konserten i Karlstad 28 december, SOM jag längtar!