Svisch går kortet.

I torsdags, fredags och lördags var det shopping på agendan. Jag skulle hitta en ny vårjacka, ett par skor men inte nya byxor eftersom jag ska gå ner ett par kilo till. Vad jag kom hem med efter dessa tre dagar? Tre par nya byxor. Förvisso två par skor och ett par toppar på det. Och en pulsklocka. 

Jag kunde inte låta bli att köpa färgglada, billiga byxor och heller inte de sjukt snygga Zoul-jeansen på MQ. Biancos ankelskor, svarta och fina som går till allt slank bara ner i en påse. Och pulsklockan. Ja, där hade jag planerat att köpa den billigaste eftersom jag inte behöver så många olika funktioner. Jag överrumplades av storslagen säljare och plötsligt stod jag med en klocka som var dubbelt så dyr och dessutom vit. Nåväl, jag provade den i söndags och den sa snälla saker till mig, så än så länge är jag nöjd. 

Hade alltså en lugn helg, inget festande utan bara chill, shopping, träning och dejter med kompisar. Älskar att vakna tidigt och utvilad på en helgdag och känna att jag har hela dagen framför mig. Nackdelen med det är att jag inte går ut och träffar folk. Nej, jag tänker inte gå ut nykter. Jag klarar inte av onyktra människor när jag själv är nykter. Knuffar och ölspill på skorna.. Njaaa.. 

Dagens låt har varit Maria Mena - Fuck You. Inte hört den? Rekommenderas starkt!

Vrede

Jag är förbannad ofta nuförtiden. Smått irriterad som exploderar ut i ramsor av svordomar, ett flammande ansikte och svettningar. Många ställer diagnosen; hon har kommit i klimakteriet. Jag undrar bara när de här abstinensbesvären ger sig. Jag tänker inte på snus längre, jag vill inte ha det men min hjärna sänder hutlöst jobbiga signaler ut till kroppen. En vän menade att det kanske var en kombination av nikotinabstinens och (för känsliga läsare) vårkänslor. Möjligt det. Mycket möjligt att jag har förlorat tålamodet och börjar bli bitter och uppfylld av vrede, mycket möjligt. Men oavsett hur många positiva tankar jag försöker tänka så finns inte tålamodet utan jag biter av eller ryter ifrån så snart jag tycker något är helt fel (vilket det inte alls behöver vara). 

Jag är med andra ord inte ett vidare värst sällskap just nu. Lika bra. Då kan jag fokusera på andra saker.. Som att äta chips eller träna. (Nej, jag låter absolut inte bitter nej). Haha. 

14 dagar

Under de senaste två veckorna har jag kämpat med mitt störst projekt på väldigt, väldigt länge - bli nikotinfri. De som känt mig en stund vet att det började med en cigg (som han snubben från Plattan alltid inleder sina föreläsningar) tillsammans med några av mina tjejer från handbollslaget. Konstigt? Jodå. Började röka på allvar i gymnasiet och slutade först för två år sen, så avrundat hade jag nog rökt i 10 år innan jag slutade. Varför jag slutade? Jag fick lunginflammation, bodde på högst våningen utan hiss och tog ett val. Dock tog jag valet att byta ut cigaretten mot snus och även om det var vidrigt i början så vande jag mig vid det. I januari bestämde jag att lägga av med snuset efter jag var klar med PTn, och sen sköt jag fram det till efter semestern. Det har varit 14 dagar av abstinens, småätande och många har nog råkat ut för min ännu kortare stubin. Jag är dock stolt att jag hållit mig borta, inget illaluktande snus under läppen och ingen stress över att dosan snart är slut.

Har hört att det ska vara värst den 3de dagen, veckan, månaden och året men det tar jag då. Enda nackdelen är att jag ställde mig på vågen idag och upptäckte att småätandet gjort sitt (tror i och för sig att semestern varit en bidragande faktor här med) så nu får jag festa på frukt och grönsaker istället för godis, pastiller och alldeles för mycket fet mat.

Tropisk buss

Våren är på gång, men den vacklar ännu en hel del. Ena stunden är det strålande sol & det värmer gott på nos & panna men andra stunden tar vinden tag i mig så jag nästan lyfter från marken. Som känt tycker jag inte om att frysa och därför tar jag på mig höst/vårjackan som är snäppet för varm när solen gassar på. Jag klagar inte på det alltså. Men däremot, varför hänger inte kollektivtrafiken med?! I skrivande stund sitter jag på bussen till jobbet & har fått ta av mig jacka, scarf och överväger att knyta upp skorna. Justera värmen kanske? Och om ni tycker jag klagar nu skulle ni ha hört igår när jag fick springa för att hinna med bussen för att sedan mötas av en varm vägg i bussen.

Om man vänder på det här så kan man tänka att det är dags att köpa ny vårjacka. Buu. Stackars mig. (Läses med fördel med ett sarkastiskt tonfall).

En liten uppdatering.

Jag rekommenderar alla som vill ha en lugn och avslappnad semester att åka till Teneriffa. Vill du njuta av god mat och gott vin eller öl så är det här också ön för dig. Stränderna är fina och vita med prydligt uppställa solstolar med parasoll. Gillar du spanska klädaffärer som Berskha, Stradivarius och Pull & Bear så hittar du de här. Och vill du kapptävla med pensionärer i permobiler bjuder även ön på detta! 

Veckan på Teneriffa gick i lugnets tecken med många soltimmar, men desto färre badtimmar. Två dopp i poolen och ett tå-dopp i havet. Vi hade turen att vara där när Sahara-vindarna drog in, så det blåste friskt hela veckan, ca 11 m/s. Vi smorde oss som hjältar men jag kom lika rödfläckig hem varje dag, var det inte naveln som fått smaka på solens arga, varma strålar så var det bikinilinjen. Eller fötterna.. Eller armvecken, eller för all del - hårfästet. Tidiga kvällar och nätter som innehöll sömn så det räckte och blev över gjorde trots allt att veckan gick otroligt fort, även om jag dagen innan hemfärd var så rastlös att jag längtade tillbaka till jobbet.. 

När jag kom hem så gick jag raka vägen till frisören som fixade håret på mig. En ännu mörkare ombre och bruna slingor i håret. Resultatet blev väldigt mörkt för mig som kom från utlandet och som hade fått solblekt hår, men nu ett par veckor senare älskar jag det! Mörkt hår ger så ett djupare och mer levande intryck än blont, och det säger jag utifrån erfarenheten av att ha varit väldigt ljusblond i hela mitt liv. 

Tiden rusar förbi i vanlig ordning, jag tränar och sliter för att sedan äta lite mer onyttig mat än jag borde, jag ler mer än vanligt och mår överlag riktigt bra! Får dagligen så fina komplimanger från kollegorna på jobbet, men en av de finaste var nog "Du är tillbaka nu, du är dig själv igen, du ser otroligt bra ut - och det fullkomligt strålar om dig!". Jag tackar och bockar, allt handlar inte om träning men så mycket mer om psyket. Kanske jag har blivit dissad igen och kanske jag inte kan komma i ett par byxor som jag så gärna vill komma i, men i det stora hela,, Vad spelar det för roll? När det finns så mycket annat att glädja sig över - att det är ljust på sovrummet när man vaknar 06.00 eller att det fortfarande är ljust ute när klockan är 20.20, eller att man har bokat en resa med några av sina närmsta vänner till Barcelona eller att man vet att man snart ska till Sverige och träffa andra nära vänner.. Ja, vad spelar då alla bagateller för roll?