om nitton dagar får jag återigen lyssna på winnerbäck. mannen som funnits med mig sen jag var tretton år. konserten är mycket mindre än sist, går in ett par hundra, så jag känner på mig att den kan komma att bli snäppet bättre än sist. egentligen spelar det ingen större roll, jag vet att jag kommer stå där med en klump halsen och fjärilar i magen oavsett vad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar