sur som ättika. det är hur jag skulle vilja beskriva mej själv ikväll. ibland är det sjukt slitsamt att inte bo ensam. tack och lov att väggar och dörrar finns!
vaknade inatt av att jag drömde att mitt ex gifte sej, och inte var det med mej. var gifte han sej? på den stranden jag tänkte gifta mej (om jag nu någonsin, eventuellt, skulle gifta mej). jag stod lite snett bakom och tårarna forsade nerför kinderna. allt jag kunde tänka var "det där skulle ju varit jag!". och som den ödesdigra natten för ett och ett halvt år sen kom tilda och räddade mej. hade fortfarande ont i magen av drömmen när jag vaknade imorse. försökte rannsaka mej själv, men kom inte längre än vad jag gjort den senaste tiden. jag saknar honom så otroligt mycket. det blev så påtagligt när jag hälsade på isabelle, som kör samma race nu som jag gjorde för några år sedan. att hon är i sista kurvan och snart går i mål med ett lyckligt slut är jag glad för. men det var på beachen i monte gordo som allt sköljde över mej igen.
tur att det snart är jobb igen, då hinner jag åtminstone inte tänka på sånt här.
och matilda olsson, jag saknar dej så otroligt mycket!
2 kommentarer:
Följ ditt hjärta gums. Ibland är inte hjärnan det som får en att må bäst.
Älskligen min, det är inte så konstigt att du känner som du gör. men förstår att det är jobbigt för dig! Jag saknar dig med mitt hjärta , sjukt mycket. fattar inte hur vi kunde hamna så långt i från varandra, det var ju inte planen direkt, trodde du skille sova vid min sida för resten av livet på något shabbigt hostel :)
älskar dig i alla fall bästis.
Skicka en kommentar