fan så fint.

vet inte om det är för endorfinerna sprutar efter ett zumba-pass eller om det helt enkelt är så att jag mår så jäkla bra!

börjar på nya jobbet imorgon och efter det blir det en helg med älskade matilda.
spanskan flyter på. träningen går ännu bättre. och imorgon är det bara tre veckor kvar..

strö salt i såren

har man ett litet, litet sår.. då är det enkelt att få ont. ha det för nära värmen, slå i det igen eller så finns det dom som strör salt i såren. jag gör allt det där, kanske inte med mening, men det bara händer. just nu har jag en sån längtan tillbaka till bocas. den lilla ön med så många personligheter, stränder och uteställen. ta en båt ut till en annan ö, och på vägen dit, ha sällskap av fina delfiner. stå med ryggen mot havet, blunda och andas in. hör hur vågorna slår in mot stranden och känna solen bränna. svepa ut handduken och sätta sej ner. se på havet och känna harmoni.

låtar, bilder och minnen som ständigt återkommer. se hur bocas ser ut, om ni inte vill åka dit blir jag förvånad.

drömmen

ibland är jag helt otroligt avundsjuk på andra människors liv. oftast är jag ganska nöjd med mitt eget. men drömmen om att åka bort sex månader per år till paradiset lever fortfarande kvar.

tråkig.

läste precis mitt inlägg och insåg hur tråkigt jag skriver nuförtiden. kanske är lika bra att lägga ner det här med blogg alltså.

beslutsångest.

missade spinningen idag, så jag fick och shoppade gummistövlar istället. tvåhundra nok på skopunkten, det är vad jag kan lägga på rubberboots. hade först tänkt lägga sjuhundra. sen insåg jag vilket vansinne det var. jag har ju sönder varenda par skor efter halva säsongen, så ingen idé. sen gick jag lös på tofflor också. så sitter nu med ett par svarta tofflor med vita prickar och rosa band på. väldigt mycket mej. inte. funderar på att gå på en danstimme vid åtta, afrojamaicansk hip hop. låter hur kul som helst! men måste plugga español också. vill läraren att jag ska börja med dom i nivå tre (vilket är klassen snäppet över den jag går nu) så måste jag plugga arslet av mej.

umpaumpapa

hann med tre zumba-pass denna vecka och det är så sjukt kul! i fredags hade mitt gym en happening pga renovering av placet så det dansades zumba i nästan två timmar, med sju olika instruktörer och fyrahundra personer! helt grymt, efter detta var kondensen ett faktum och jag halkade mer omkring sista minuterna än dansade! men som jag mådde efteråt! endorfinerna bara sprutade och jag sprang hem och duschade för att åka hem till brodern och hans sambo och få krama på familjen! helt underbart att träffa pappa & karin igen, har inte sett dom sedan mars tror jag - och då bor vi bara fyra timmar ifrån varandra. sinnes! idag åkte vi upp till frognerseteren, vilket är uppe vid holmenkollen och gick tur i skogen. jodå, man blir ju mer och mer norsk för var dag som går, det hymlar jag inte med! hehe. fantastiska vyer och natur med ett otroligt bra sällskap! så jag behövde inte ta mej till gymmet idag, den promenaden var mer än nog!

imorgon är det måndag, och det innebär att det är min fjärde sista dag på mitt nuvarande jobb. räknar ner ska ni veta! på fredag börjar upplärningen och det ser ut som de kommande två månaderna kommer innehålla en del av detta. men jag klagar inte, har blivit mättad på det jag gör nu. nytt är alltid bra!

och nu är det spikat! på fredag ska jag äntligen träffa min partner in crime, andra hälft, syster - you name it, matilda och hennes lilla mallione! vi har en del att ta igen, men en helg känns inte nog, men som en jäkla bra början iallafall!

annars är det en annan slags nedräkning som börjat nu, och det är verkligen med blandade känslor som jag räknar ned.

men imorgon är det som sagt äntligen måndag och nu är det dags för greys anatomy - som jag väntat!

förlåt.

jag har aldrig någonsin varit intresserad av politik. jag minns inte ens om jag röstade förra gången jag hade möjlighet. om detta beror på rent ointresse eller bara lathet kan jag dessvärre inte svara på. gjorde en gång ett test på gp.se som sa åt mej att jag var moderat och trots min föga kunskap om politik blev jag förvånad. att jag då svor på att jag skulle sätta mej in mer i det blev dock bara en svordom, jag har sedan dess aldrig riktigt funderat på det. det är mycket möjligt så att jag är ett ego som ändå inte bott i sverige på cirka fyra år, så varför ska jag lägga en röst som egentligen kanske inte är helt korrekt. men å andra sidan så måste jag ju tänka på mina nära och kära, och framtiden för sverige, men det kom jag på alldeles för sent. idag närmare bestämt. det må vara rösträtt i sverige, inte röstplikt, men när man nämner att man inte tänkt rösta går många upp i atomer och väser med högröda ansiktet "VARFÖR INTE?". ok, nej, jag vill inte ha in SD. men varför skulle jag vilja att blått drog ner ytterligare på sjukpenning men å andra sidan, varför ska man, som rött tänker, ge bidrag till höger och vänster bara för att dessa människor helt enkelt inte vill jobba? jag är kluven. och för att jag ska känna mej lite bättre till mods så tänker jag att en röst av nio miljoner, det kan väl inte ha så mycket att säga? ..fast denna rösten i ett avgörande kan ju bli riktigt viktig.

ni ser, jag blir totalt förvirrad av politik. och jag ber om ursäkt om mina åsikter eller felaktiga påståenden upprör. jag är bara en vanlig svenska som bryr mej mer om att alla barn i världen inte får gå i skolan, att barnarbete fortfarande finns och att alla inte har tillgång till vatten varje dag. förlåt.

farväl.

har haft en vit helg och det har varit helt underbart! varför har man inte det oftare?
har fördrivit tiden med att plugga spanska, tränat (både lördag och söndag!!) och igår hade vi en catch up oss tjejer emellan. soft att bara sitta och snacka skit i timmar.

ska ut i höstvädret och ta mej en kaffe snart, har rensat ur sommargarderoben så nu åker den upp på vinden. hejdå sommar :(

terapi?

sur som ättika. det är hur jag skulle vilja beskriva mej själv ikväll. ibland är det sjukt slitsamt att inte bo ensam. tack och lov att väggar och dörrar finns!

vaknade inatt av att jag drömde att mitt ex gifte sej, och inte var det med mej. var gifte han sej? på den stranden jag tänkte gifta mej (om jag nu någonsin, eventuellt, skulle gifta mej). jag stod lite snett bakom och tårarna forsade nerför kinderna. allt jag kunde tänka var "det där skulle ju varit jag!". och som den ödesdigra natten för ett och ett halvt år sen kom tilda och räddade mej. hade fortfarande ont i magen av drömmen när jag vaknade imorse. försökte rannsaka mej själv, men kom inte längre än vad jag gjort den senaste tiden. jag saknar honom så otroligt mycket. det blev så påtagligt när jag hälsade på isabelle, som kör samma race nu som jag gjorde för några år sedan. att hon är i sista kurvan och snart går i mål med ett lyckligt slut är jag glad för. men det var på beachen i monte gordo som allt sköljde över mej igen.

tur att det snart är jobb igen, då hinner jag åtminstone inte tänka på sånt här.

och matilda olsson, jag saknar dej så otroligt mycket!

whatever.

tycker det är så kul med inskränkta människor, som inte kan från andra perspektiv än deras egna. har några vänner som tycker bloggar är det värsta som uppfunnits, vad ska folk med dom till egentligen? när jag rabblar upp anledningar, tex att man bor långt ifrån sin familj, det är ett sätt att ventilera sina tankar osv fick jag bara tillbaka en huvudskakning och kommentaren "jag ska skaffa en blogg som heter.. jag hatar bloggar!" och det fick mej direkt att tänka på rasisten som i sverige sa: "jag ska flytta till ett land där dom inte tar in invandrare!". lite mer kött på benen innan ni kastar ur er såna ogenomtänkta och dumma kommentarer tack.

vet också att jag varit dålig på att skriva här på senaste, och det beror främst på att jag upptäckte att alldeles för många personer som jag inte ville skulle veta om bloggen, läste den. den och mitt liv. och visst kan det vara kul att skriva i gåtor, men ibland vill jag inte engagera mej såpass, jag vill bara få ut det! hur som, skiter lite att "fel" personer läser. jag är ju den jag är. lite förvirrad, lite egen och jävligt söt!

silencio

lovely att komma hem till en tom och tyst lägenhet! efter en halvmisslyckad middag så funderar jag på vad jag ska hitta på i en timme, soffhäng är dödsfarligt om man ska komma iväg på träning!

kändes att man inte jobbat på några veckor idag, vid två kokade hjärnan och satt mest och såg håglöst ut i rummet. kan också ha berott på min försovning i morse, who knows?

näe, nu blir det att städa lite och sen svassa vidare till zumba!

en månad senare..

nästan en månad har gått och jag får aldrig någon tid (eller ork) till att uppdatera..

jag har det, som oftast, bra iallafall. still going strong in oslo. fått mej en ny tjänst på vår quality assurance avdelning, så nu blir det inget mer kundkontakt mer än när jag ska kräva returer av varor. känns otroligt bra, vet inte om jag hade pallat så mycket mer som "vanlig" kundtjänstmedarbetare trots de andra uppgifterna jag hade. så första oktober börjar jag med de nya arbetsuppgifterna, fint som snus!

annars har det flutit på bra, kommit igång med den där spanskakursen jag tjatat om i år och fått tag på ett handbollslag som jag ska bara träna och spela med. känner att jag börjar på att få ett "riktigt" liv här nu och det känns, tro det eller ej, väldigt bra!

kom hem idag från 12 dagars semester och det satt fint! åkte först till bella i faro/monte gordo och avnjöt beachen i en och en halv dag för att sedan ta bussen upp till lissabon och utforska den staden (snarare utelivet, och det fick godkänt!) sen tog jag min väska och flög över till funkis där jag träffade marcus, thilde och amelie, plus de gamla rävarna som fortsatt är kvar på jobbet. fantastiskt kul att träffa dom igen. det blev en snabb visit på jobbet, ötur, möhippa, bröllop, fest, bbq i bergen och så hann jag slappna av någon timme då och då. tyvärr pallade inte min mage med trycket (höhö) så jag fick tugga tabletter och hålla mej undan den mesta alkoholen i tre dagar.

bröllopet var helt underbart! så lyckliga, så vackra på en havsklippa i camara de lobos avgav lina och johan sina löften till varandra medan jag torkade tårar och svett. middagen/festen var sedan i en borg, och det var otroligt vackert där också. en fin dag tillsammans med fina människor. önskar dom all lycka!

i övrigt, när jag fick tid till att tänka, så insåg jag att det året och månaderna jag bodde på madeira var en upplevelse som jag aldrig lär glömma och så kul vi hade tillsammans kan man aldrig riktigt förklara i ord. vad jag dock upptäckte denna gången när jag besökte ön, det var att jag är klar. klar med madeira. vill kanske egentligen inte dit igen, inte på ett långt tag. ön må vara vacker men de flesta som bor där är inga trevliga människor, och allt går bara på rutin. nej. fint att äntligen få avsluta det kapitlet och veta att jag aldrig mer behöver fundera på att eventuellt åka dit och jobba igen. det finns inte en chans på jorden. men.. nu pratar jag endast om madeira, utomlands och jobba det är något som jag kommer göra. inte nu, men senare.

hade också en upplevelse med en person här för några veckor sedan. och återigen blir jag förvånad och förbannad över hur trångsynta och enkelriktade vissa människor är. och vad lätt det är att skylla ifrån sej allt... till råga på det, ber man om ursäkt, då fortsätter personen att pumpa ut bara för att man ska må dåligt. jag mår inte dåligt, shit happens, och nu tycker jag bara att denna personen är något av det löjligaste jag stött på. bort med dej, in med någon ny!