ett år har gått sedan jag träffade en person som kom att betyda och lära mej en hel del. många månader av skratt och högljudda diskussioner och jag måste medge att jag saknar den tiden ibland. som en bästa vän, men ändå en riktigt dålig vän. tyvärr är denna personen inte längre i mitt liv, men det är väl som det sägs. vissa personer kommer in ditt liv för en stund, för att lära dej något och så försvinner dom..
saknar mina vänner som känner mej helt utantill. såna som ser och inte behöver fråga. dom som vet utan att någonting har blivit sagt. saknar enkelheten. plötsligt är det jag som ska stötta och vara problemlösare åt andra. jag gör det gärna, men vem löser mina problem? jag pratar, men vem lyssnar egentligen?
ser otroligt mycket fram emot semestern nu. tillbaka till paradisön, tillbaka till de gamla vännerna och det livet där man tar allting med en klackspark.
frågan är; gör jag rätt i att vara där jag är?
1 kommentar:
När ska det komma ett nytt inlägg då fröken fiffla?
Skicka en kommentar