psyket nästa?

idag har jag nära på dött av saknad av panamalandet! jag & hjärtat stod och packade fisk (såklart) och fantiserade om vad/hur/när heeela dagen. när man hör musiken på mp3n blir det ju inte lättare att bortse från faktumet att panama har allt jag vill ha just nu. aah!

man hinner ju tänka & fundera ganska bra mellan vägningen/packningen/lockpåläggandet och det är faktiskt riktigt jobbigt i vissa lägen, speciellt när man inte har något mer att tänka på. eller, man har ju alltid nåt att tänka på. men värst är det när man börjar inspektera fiskarna, och sen låta tankarna vandra vidare där. jag menar, alla fiskar (samma sorter) ser ju mer eller mindre likadana ut. men, jag undrar ändå om dom någonsin har känt någonting, haft några komplex eller om dom dog tillsammans med sina släktingar/vänner. häromveckan lät jag en liten stackare ligga bredvid mej under någon timme - jag ansåg honom vara min maskot. och så pratade jag lite kärvänligt med honom.. eller henne. det är när sånt här händer som man uppriktigt börjar bli lite rädd för sej själv. men annars är jag ganska normal. som bevis på detta så har jag blivit insnöad på tusenbröder & ska nu kolla på andra avsnittet i säsong 2.