igår hade jag en ovanligt trevlig bussfärd hem från jobbet. lite halvseg, med damien rice spelande i öronen och lät tankarna flöda. har varit en vecka full av ärlighet, ångest och skratt.
skönt att jag och min kära vän åter kommit varandra nära och hunnit skratta så tårarna runnit. jisses. vilken dag.
jobbigt att människor inte kan acceptera ens tankar och åsikter. jag har varit 120% ärlig hela tiden, vissa saker är inte värda att berätta dock, men jag har sagt som det är och vill människan inte ta åt sej utan ändå fortsätta kräva och inte ge mej en chans att andas. önskar känslorna finns där, men dom gör inte det och jag är fullkomligt övertygad att jag heller kommer kunna framkalla dom. det finns någon annan som funnits hela tiden och denna person kommer nog fortsätta finnas till jag återigen möter personen. huga.
vad som händer i framtiden händer. orkar inte spekulera mer. men troligen kommer jag göra det ändå. katastrof.
trött efter en poncha-kväll med matilda igår. nåja, maddu kom dit en sväng också men då var jag redan inne i dimman och mitt eget. heh.
semestern är äntligen spikad, så imorn ska det (förhoppningsvis) bokas en resa mot sydligare grader.
nu återstår - hemmakväll eller utgång (vilket förmodligen kommer sluta med ytterligare ett gräl)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar