who do you dance for?

att välja att inte leva när man fått chansen att födas är något jag aldrig efterföljt.
så mycket skratt på så kort tid, så mycket glädjetårar. det bra överväger det sämre.
må kanske längta bort lite, lite. men till vad eller vem vet jag inte. eller så vet jag kanske det men det är ingenting som någonting ska råka ut för att höra om.

de senaste veckorna har varit fartfyllda, många gånger har man försökt ställt sig själv mot väggen och ifrågasätta sig själv om man verkligen orkar en kväll till, men för att alltid sluta med näsan i glaset. man är ju inte den som spottar i glaset. dans, skratt, trams, och bråk har förekommit. bråket jag syftar på hände i fredags natt/morse. vissa ställen har valt att använda sig utav det idiotiska systemet att ge en "drinklapp" när man kommer in på stället. varje gång man beställer en drink så kryssas en drink för osv. denna lappen hade jag tappat bort (trodde jag). människan bakom disken vägrade att släppa ut mej och matilda från stället, varpå jag tappade humöret (och rösten) totalt och gormade. ja, jag var helt otroligt ful i munnen. tappar man dessa lappar så får man pröjsa 150€ och vi hade inte en cent till på oss. slutade med att matilda lämnade in sin mobil i utbyte, varför jag inte gjorde det berodde på att jag med våld försökte ta mej ut genom dörren - trots att en vakt sa åt mej att lugna mej. nåväl, vi kom hem iaf och väl hemma satt vi och diskuterade kvällen, matilda reser sig upp och jag får syn på drinklappen i hennes bakficka. mjodå, det visade sig alltså att hon hade betalat min lapp i tron om att det var hennes och där stod vi med skägget i brevlådan.

vi lommade dit dagen efter med svansen mellan benen och bad om ursäkt. tack och lov förstod dom att jag var dum-full och att det var alkoholen som pratat dagen innan. återigen doppade ni näsan i glaset och dansade till 6 på morgonen. vaknade upp medtagen efter en tre dagars och vi åkte ut på havet för lite terapi (åtminstone jag), sen till camara de lobos för espetada. yummie.

bilder kommer senare. orkar inte feppla med kort och grejer nu.

inte långt kvar nu..... iih! :D

Tacomys ba pa baaa

tydligen väljer blogger idag att inte vilja ladda upp mina bilder från helgen. så ni kan både herrar och damer andas ut, för det var inte de vackraste bilder jag sett. haha.

helgen har varit underbar. så soft. så rolig. så onykter. så sjuk. jisses.
fredagen slutade i sängen vid halv 12, sliten efter ponchakvällen med tildus och maddu. jag vaknade dock på lördagen och synade en klarblå himmel, utan ett moln som störde solen. wiiho. äntligen. hoppade upp ur sängen, skickade iväg ett sms "skynda skynda innan solen går ner", gick ner och la mej tillrätta i solstolen och njöt. tildus anlände någon halvtimme senare och var minst lika glad över vädret som fröken jansson var. det var huttrande kallt i poolen dock, men man inte få allt.
vi anordnade en tacokväll hos herr uvgard (dock utan hans vetskap) men efter ett par timmar så var även han med på noterna. dessvärre var vi riktiga amatörer denna dag och smällde i oss en riktigt god pizza några timmar innan den stundande tacokvällen (doh).
upp till hiper sa (aldrig har det varit så svårt att komma rätt, min mun glappade och sa st antonio istället för sao martinho så vi hamnade låångt bort). 7-åringar ställde sej och dansade framför och sjöng en glädjelåt ".. sexy, sexy". eh ja. det ska börjas i tid sägs det. taxi till rua paulo diaz och där servades vi med vin och öl medan vi fixade maten. lyckad tillställning. skitsnack, garv och dåliga gubbskämt (men vad ska man begära? haha) vidare mot copa där vi var ensamna de första timmarna (eller var det halvtimmen?) sen kom bells och maddu. efter det blev allt luddigt och värre blev det.
slitet var det igår, men ändå tog jag mej ner till casa italia för att möta upp ett par stycken som såg värre ut än mej. vidare till b2 för poncha. sen vidare till joe´s bar för jätteräkor och rött vin. skillnaden på mej och karlarna var nog att det dom sa var "kärlek" till räkorna medan jag tänkte "hat". men jag tuggade i mej en creepy räka och försökte se nöjd ut. har en känsla av att det misslyckades. efter sjuka historier och kramp i skrattmusklerna begav vi oss hem.

tack så hemskt mycket för denna helgen! lovely som en säger i värmland. not.

idag flyttar en ny värmlänning in i slottet, hon får äran att bo i den nord-östra flygeln. matilda heter hon och dansar mest hela dagarna. jag giller´t. välkommen till vårt simpla slott stumpan! ;)

som om jag inte råkat nämna detta sjukligt många ggr så ska jag och maddu återigen försöka boka en resa till kanarieöarna. får se om priserna har anlänt till de portugisiska resecentrumen idag.

Sound of the day : Jason Mraz - Life is wonderful

För övrigt diggar jag INTE skånsk musik. Urk.

Go south.

igår hade jag en ovanligt trevlig bussfärd hem från jobbet. lite halvseg, med damien rice spelande i öronen och lät tankarna flöda. har varit en vecka full av ärlighet, ångest och skratt.

skönt att jag och min kära vän åter kommit varandra nära och hunnit skratta så tårarna runnit. jisses. vilken dag.

jobbigt att människor inte kan acceptera ens tankar och åsikter. jag har varit 120% ärlig hela tiden, vissa saker är inte värda att berätta dock, men jag har sagt som det är och vill människan inte ta åt sej utan ändå fortsätta kräva och inte ge mej en chans att andas. önskar känslorna finns där, men dom gör inte det och jag är fullkomligt övertygad att jag heller kommer kunna framkalla dom. det finns någon annan som funnits hela tiden och denna person kommer nog fortsätta finnas till jag återigen möter personen. huga.

vad som händer i framtiden händer. orkar inte spekulera mer. men troligen kommer jag göra det ändå. katastrof.

trött efter en poncha-kväll med matilda igår. nåja, maddu kom dit en sväng också men då var jag redan inne i dimman och mitt eget. heh.

semestern är äntligen spikad, så imorn ska det (förhoppningsvis) bokas en resa mot sydligare grader.

nu återstår - hemmakväll eller utgång (vilket förmodligen kommer sluta med ytterligare ett gräl)

Det gjorde säkert ont..

Idag har det rådigt soff-häng med Isabelle. Tråkigt att vädret inte tillåter en att vara bakis i bikini längre. Hösten har nått Madeira - alltså, alldeles för mycket regn och fukt. Men å andra sidan är det helt okej det med.

Ö-tur igår med konstapel färm, maddu och linn. Det regnade. A lot. Tack och lov fick vi bilen med fungerande vindrutetorkare (Bells, Tessan, Mareja och Matilda hade en annan bil). Hemskt glad att det inte var jag som satt bakom den ratten, halvblind som jag redan är. Poncha, allsång, bolo de caco, espetada, sangria, skratt. Var uppe på näst högsta bergstoppen, synd att molnen låg så tjockt för vi såg ingenting. Sen fick vi bråttom hem för att svida om och åka till Savoy och lyssna på David...nånting, musikalartist. Klart mäktigt. Efter detta så gick vi till Copa återigen för att jag skulle stöta på den person jag försökt undvika efter ett mossigt trams-tjafs på fredagen. Spårade ur och skällde, fick sen dåligt samvete och ringde. Stackars snälla människa.

Jag är bara den jag är. Gillar mitt liv som det är utan att släppa alla för nära inpå livet. Lyssnar på mina vänner, sätter dom i första hand (förmodligen före mej själv) och jag vill inte känna mej som en dålig människa för att jag inte har ömsesidiga känslor för vissa karlar. God knows, kanske kommer dom, kanske inte. Med den bakgrund jag har, relationsmässigt, så klarar jag mej bra utan att öppna mej igen och visa känslor. Är dock i ett läge som jag inte är van vid just nu. Vilket gör det hela mycket svårare.

Saknar mina babes från Göteborg. Saknar våra vinfyllor. Våra bekännelse-stunder. Hysteriska dans-moves. Finns oändligt många minnen som får mej att le åt eller till och med skratta högt åt. Göteborg - 6 månader i mitt liv och det var nog några av de bästa månader jag nånsin upplevt.

Bo Kaspers Orkester - Ont

Det blir fel hur man än känner..

det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
och när jag känner så då tänker jag på dig
allt är så förgängligt allting kan briserna snart
men du är oförstörd för mig
du är oförstörd för mig

men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig

men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du
älskade älskade du



Hur kan det vara så svårt?