.

Två dagar kvar till semester och sol. Gardinerna är uppe i lägenheten. Det börjar arta sig.

Många samtal hem varje dag. Ska det verkligen behöva ta 3 veckor innan en begravning ska kunna ta rum? Det kommer bli hemskt. Jag förstår det inte än. Vill kanske inte förstå det. Är enklare att gömma sig bakom jobb, flytt & semester. En jul med en mindre familjemedlem. Önskar tiden kunde stanna, vill inte att det ska hända mer nu.

Ta inte livet för givet sägs det. Men det gör man, ändå tills man inser att livet är otroligt skört.

7de flytten.

Det har hänt mycket på få dagar. Mitt upp i sorgen gick flyttlasset. Vi hade återigen hyrt en flyttfirma och det är värt varenda krona! På 2 timmar hade de flyttat ut allt från lägenheten, kört till den andra och flyttat in. Det gäller att hålla sig undan, så vi flyttstädade köket medan de bar. Saken är biff. Vi är inflyttade, tände en brasa igår kväll och njöt av att bo på rätt ställe igen. Det enda som fattas nu är gardiner. Vi köpte en stege igår, den högsta som fanns, men inte ens det hjälpte. Jag är för kort. Så med lite snabb huvudräkning är jag nu övertygad om att vi har en takhöjd på ca 3 meter.
Här kommer vi nog trivas!

7:de flytten på 4,5 år. Man kan ju tro att jag gillar det!

Det som kanske varit väntat skedde alldeles för oväntat. Livet är inte rättvist. 

Ett barn mister sin förälder. Föräldrar mister sin son. Syskon mister sin bror. En kvinna har mist sin man.
Den ihållande sorgen, hjärtat som brister i bröstet och tårarna som inte slutar rinna. 
En fruktansvärd sjukdom har återigen vunnit och kampen om livet gick förlorat. 
Den förtvivlan som uppstår när man inte kan hjälpa eller befinner sig för långt bort från sina nära. 

En varm och fantastisk människa har idag somnat in. En person som alltid var genuint intresserad av människor i hans närhet och som brytt sig om sina medmänniskor. En person som borde fått leva många år till har plötsligt lämnat oss. Det finns inte ord som kan uttrycka hur jag känner. 

Jag älskar dig, underbara morbror. Livet kommer inte vara detsamma utan dig. 

It's getting closer..

Känner mig färdigpackad. Vilket jag såklart inte är. Men det är sjukt svårt att packa ner kläder eftersom jag måste ha något att välja mellan i 5 dagar till. Möblerna vi inte får plats med ligger ute till försäljning. Det enda jag gruvar mig till är flyttstädningen. Och att plocka ner lampor. För att inte tala om att borra i väggar! Tur att vi kommer bo granne med en av mina närmsta vänner som har en händig sambo. Man lockar med lite öl och vips är allt färdigborrat! Dock är det lite för mycket med både flytt och sjuka dagar på jobbet. Jag ser ut därefter också. Härjad kvinna. Imorgon blir det lite mer träning och ett besök i solariet.

Har blivit helt insyltad på kap verde. Dit vill jag åka! Men varför är det så dyrt? Oh well. En annan gång. Nu blir det sängen. Godnatt folks!

Packa liten packsäck

I dag började vi packa ner lägenheten. Om en vecka sitter jag förmodligen i samma soffa som nu, men i en ny lägenhet. Här går det fort i svängarna, i fredags var vi fortfarande ute och letade och fyra dagar senare är flyttfirma beställd! Ska bli otroligt fint att komma tillbaka till Majorstuen, ett stenkast från Bogstadveien och en kort väg till gymmet, parken och kära bror med fru. Ja, jag har ju förvisso inte så långt nu heller men att bo mitt i stan är inte min kopp te. 

Den enda nackdelen med att flytta är när man ska packa ner vad. Kläder använder man, mat ska man äta och duscha behöver man göra. Så det innebär att det vi nu har packat är det vi egentligen kan packa. På måndag kommer jag kasta ner allt i svarta sopsäckar, som jag brukar, för att sedan inte veta var någonting finns. Men jag antar att det hör till. Eller? 

Har en veckas semester efter flytten också, så nu letar jag sista minuten-resa för fulla muggar. Med tanke på att mina två semesterveckor i augusti bestod av regn och 10grader vill jag till ett varmt land och sola min bleka kropp. Vart kan man åka? Jo, Kanarieöarna, Egypten eller Turkiet. Kanarieöarna har jag sedan länge bannlyst. Egypten var jag i tidigare år. Turkiet kanske? Jag ska aldrig säga aldrig, nästa inlägg beskriver jag säkert min lycka över att ha bokat en resa till just något av dessa ställen. 

Annars sitter jag och förbannar mig över hur min hjärna är funtad. Jag försöker lägga band på mig, men vill så gärna. Vill inte visa för mycket, men vill helst av allt vara nära hela tiden. Fattar inte vad som händer. Ogillar att inte ha kontroll på mig själv, inklusive mina rappa fingrar och glafsande mun. Suck. 

Tar den sista droppen rödvin och läser "Morgon i Jenin" istället. Det får mig definitivt på andra tankar.  

Dubbelt hurra!

Sitter på en spårvagn mer eller mindre ensam. Har haft en lugn helg med huvudvärk & feber men den blev plötsligt bättre med ett spontant besök hos en vän (?).

I lördags fick vi äntligen det glädjande beskedet att vi fått en lägenhet. Vi hann bli lite oroliga, men mest förbannade på alla hyresvärdar som hellre låter folk buda på hyror istället för att se på folket. I fredags gick vi till en lägenhet vi först dissat, men i ren desperation ringde jag ägaren och fick en bra ton direkt. 12 timmar senare ringde han och erbjöd oss lägenheten! Nu ska vi äntligen flytta tillbaka till Majorstua! Har längtat dit sen vi flyttade från det! Om 2 veckor går flyttlasset och veckan därefter har jag tänkt åka på semester.

Nu är det måndag, och oavsett vad alla säger om att börja sitt nya liv på måndagar så ska jag återgå till mitt gamla liv där jag tog mig tid att spendera 2 timmar på gymmet varje dag!

På ett flygtåg.

Dagen har kommit! Eller egentligen är det morgondagen som är dagen med stort d. Som IKEA-anställd VILL man åka till Älmhult, där allt började för en herrans massa år sen. Nu är jag ett par timmar från det. Om ett par timmar flyger jag till Köpenhamn för att sen ta tåget mot Hässleholm. Imorgon ska vi träffa våra svenska IKEA-kollegor och gå på kulturmuseum. Häftigt för en IKEan som mig. Åker tillsammans med några kollegor och räknar med två härliga dagar med skratt! Är det inte konstigt vad lite som ska till för att man ska bli motiverad igen?