var idag och hälsade på hos dom jag tycker minst om, nämligen optikerna. jag vet ju att varje gång jag är där så får jag besked om att jag ser dåligt. det vet jag ju redan. men att jag faktiskt sitter och skriver utan glasögon ger mig lite anledning att tro att synen inte är såpass dålig som dom vill hävda. oavsett, var gång jag nämner: "eh, jo, jag har ju en ögonsjukdom.." så blir dom alldeles till sig och blir plötsligt väldigt mycket mer intresserade av mina ögon än minuten innan. då görs det inte längre bara några vanliga ögontester, dom släcker ner ljuset för att se hur jag ser då (absolut ingenting) och så ska dom alltid fram med en lampa med det starkaste ljus man kan tänka sig för att se in i ögonen och hitta dom svarta prickarna som befinner sig där. efter att dom är klara med det, har rummet nedsläckt och bländat mig värre än någonsin frågar dom "hur känns det nu?" vad säger man? "ja, du har bländat mig och eftersom jag nu inte ser ett skit så är det ju inte speciellt bra.." men nej, det säger jag ju inte. jag säger snällt: "inte ofta du ser något sånt va, heh? .. kan du tända lampan nu?"
efter att ha fått försäkran från optikern att han nu ska läsa på lite om sjukdomen tills nästa gång (vilket jag faktiskt inte behöver veta då jag redan vet allt om den) så fick jag besked att jag inte skulle betala något. hah?! nehepp, nej.. det var ju bra..?!
så ibland är det ganska positivt att vara lite speciell..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar