greys.

är man lite väl härdad när man mumsar popcorn utan en min samtidigt som dom skär upp någons hjärna i greys anatomy? kan inte slita mej ifrån det, varför gå på dejt när man kan kolla på en episod av greys? jag menar då det.

yeah!

Sofia,
You have a challenging spiritual insight today, a moment of clarity that forces you to change, revise, or update what you believe about yourself and the world around you. You are making some dramatic changes to your lifestyle as a result of dreams, prayer or meditation.

boring

bocas del drago

min blogg ser så tråkig ut att jag inte ens pallar att skriva i den. sorry. men snart kommer det igång igen. bjuder på en bild från panama så länge. det cheerar upp lite. åtminstone mej.

ångest.

det är skrämmande hur många på jobbet som är sjukskrivna på hundra eller femtio procent, och detta är då unga människor som redan gått in i den världsberömda väggen. kanske är det så att vi faktiskt inte är så unga längre eller så kanske det är väldigt enkelt att bli sjukskriven i dessa dagar? jag har varit det, för snart exakt fyra år sen, men utbränd var jag nog inte.. snarare hade jag nog åldersnoja (redan då) och var tvungen att göra en drastisk ändring i mitt soffpotatis-liv och det ångrar jag inte för fem öre!

imorn sverige, nu greys anatomy.

carpe diem.

det har verkligen varit för mycket på senaste. jag vet dock att alla motgångar gör människan starkare tids nog. kanske är det dags att finna sej i att man inte kan vara på alla ställen samtidigt. kanske är det dags att inse att man kan inte få allt man vill ha jämt. det kanske är dags att avsluta ytterligare ett kapitel och börja på ett nytt. det förflutna är ingenting man borde ändra oavsett hur mycket man kan önska det ibland. ånger är något som inte borde finnas, för även om du gjort något som du i dagsläget aldrig skulle göra så var det rätt just då, det kändes rätt just då. så nu tar vi steget mot något nytt. något som var enskild människa mår bra av. jag är inte som någon annan, alla är unika. vi borde inte förkasta carpe diem även om det känns som en gammal klyscha.

singelkatastrofen.

jag har alltid, åtminstone det senaste året, haft problem med att hitta någon bra. då menar jag inte en bra vän, ett bra jobb, en bra lägenhet eller frisör. jag menar en bra kille. jag har haft oturen, som många vet, att träffa dom som lovar alldeles för mycket och som inte kan hålla det. det började med att jag efter flera år som singel träffade på en liten man i panama som jag föll pladaskt för. jag flög på små rosa moln och trodde att detta var mannen i mitt liv. det visade det sej inte vara, och för ett halvår sen var jag hjärtekrossad och trodde aldrig jag skulle ta mej igenom det. det gjorde jag. träffade på en annan lite senare som hjälpte mej på vägen tillbaka till att bygga upp mitt självförtroende och jag bestämde mej för att inte vara lika naiv igen och som jag hade trott så var detta bara att kasta i soptunnan med då han gick och förlovade sej med en annan och fortfarande kan han inte berätta sanningen för mej. i slutet av sommaren träffade jag på en kille i norge, som jag tänkte att: fine, vi kör på det så får vi se var det slutar.." efter ett par veckor dejtande visar det sej att denna har en flickvän sen ett år tillbaka och varför jag fortsatte träffa honom kan jag verkligen inte svara på. för en vecka sen berättar han för mej att han faktiskt är förlovad med sin tjej men jag hade då redan förlorat hoppet för honom. vad som fick bägaren att rinna över var igår, när vi var ute tillsammans. vi sitter vid ett bord och snackar, varpå en tjej kommer fram till honom och dom småsnackar lite.. tills dom byter telefonnummer. mitt framför ögonen på mej. jag är så sjukt trött på karlar och deras beteende och mitt hopp har sedan lång tid tillbaka stagnerat. detta var mer en rejäl knäpp över näsan på vad jag faktiskt har funnit mej i och jag förstår än inte varför jag lägger energi på riktiga idioter som har noll respekt för kvinnor. uppenbarligen så är det inte min tur än, jag gråter inte över det eftersom jag har planer på annat än att sätta mej i ett förhållande med någon, men nog tär det på mej när jag vareviga gång tar ett steg framåt och sju bakåt. mänsklig som jag är så börjar jag fundera på vart felet ligger, och lägger skulden på mej själv, fastän jag vet att jag är en sjuhelvetes tjej som är värd mer än det bästa. härmed tar jag över min gamla väns smeknamn, jag utnämner mej själv till inget mindre än singelkatastrofen. hellre är jag ensam än fortsätter få skit kastad i ansiktet på mej om och om igen.

saknar.

oavsett om det inte gick som vi trodde det skulle gå så värmer det här kortet mej mer än nåt annat.