Förra torsdagen tog jag mitt lilla väska och satte mig på tåget mot Värmland, lagom trött och lagom dagen-efter-alldeles-för-många-glas-vin hängig. Resan gick med andra ord fort eftersom jag somnade efter en timmes kämpande emot tröttheten. Sov gott till en medresenär (knack 8 år) plötsligt sträcker fram sin lilla hand mellan mitt säte och fönstret och fingrar mig på pannan. Flimrade lite med ögonen och funderade på vad som hände innan jag vaknade till liv på riktigt igen. Väl framme i Kristinehamn stod mina kära fader och väntade på mig, och den välbekanta bubblande glädjekänslan dök upp igen. Äntligen får jag träffa en del av familjen igen och vetskapen om att helgen skulle bjuda på många, men inte alla, gamla vänners sällskap. Det blev en sväng till Örebro med övernattning i Karlskoga, massa kvalitetstid med vänner och familj, en löptur i skogen som resulterade i att jag sprang vilse, vin & god mat. Som vanligt bad jag inte pappa följa och vinka av mig vid bussen för det är alltid lite extra känslosamt att åka därifrån efter en så perfekt helg.
Jag var förvisso helt slut efter helgen med sena nätter och tidiga morgnar.. När man övernattar hos sina älskade vänner som har små barn så är det barn att slå upp dom blå den tiden jag vanligtvis sover som tyngst. För att göra en lång historia kort så har jag varit helt slut hela den här veckan och jag förstår inte hur man orkar med de här sömnlösa nätterna, eller de korta nätterna.
Imorgon vankas den beryktade stafetten. Träningen inför den har gått sådär men nog överlever jag.. Vi har fått upptryckta fina tröjor från jobbet, synd bara att det är en svensk som skulle vara påhittig och skriva nåt skämtsamt för nu ser vi tydligt att på jobbet är det nationella språk svorsk och inte norska. På kvällen ska jag på Eurovisionfest och jag har ingen aning om vad jag ska ha på mig. Det är alltså en ordentlig Eurovisionfest som helst kräver glammiga och glittriga kläder. Tror jag slänger på mig min paljetthatt och satsar på att det räcker..
Ha en härlig helg!